Hem
Lennart Björk, min morfar, föddes 30 November 1928 i Vislanda som ligger i Småland. Han var enäggstvilling och en kall och snöig vinter skulle han och hans tvillingbror döpas. Hans föräldrar kunde inte följa med på dopet utan hans moster och hennes man fick följa med. På vägen dit välter släden som dom reser i. Men slutligen döps dom när de är framme i kyrkan till Lennart Björk och Bertil Björk. När de kommer tillbaka hem berättar deras moster att allt gick bra och att den ena döptes till Lennart och den andra till Bertil. Men Lennarts mamma säger att de döpt fel att det skulle vara tvärt om. Men det kunde de inte ändra på så Lennart fick heta Lennart i stället för Bertil som han var tänkt att heta från början.
Lennarts familj var mycket fattig och han hade tio syskon. Han var äldst i familjen men bara 10 minuter äldre än sin tvillingbror. Om någon slogs eller bråkade fick Lennart en smäll eftersom han var äldst. Det måste ha känts jobbigt när han inte gjorde något utan hans syskon. Men det var samtidigt ett sätt att få det lugnare hemma.
Idag är jag och mina kompisar väldigt vana att få presenter vid jul och jag tror även att en del barn fick det på julafton på hans tid också. Men den enda julklappen han kommer ihåg att han fick var att han och hans tio syskon fick dela på en apelsin en jul. Lite skillnad mot vad jag och mina kompisar är vana vid…
Han började jobba vid 13 års ålder på en möbelfabrik. I början gjorde han bara ärenden och hjälpte chefen. Vid 14 års ålder blev han lärling till en möbel snickare. Han tjänade inte mycket men tillräckligt för att få råd med mat som han fick betala själv eftersom hans föräldrar inte hade råd. Han lärde sig snabbt och när han var 15 år kunde han lika mycket som de andra vuxna som jobbade där, lönen var fortfarande låg men hade blivit lite bättre.
16 år gammal gjorde han lumpen. Han berättade att hans kompanjonchef sa att han var den bästa han haft och att morfar borde utbilda sig till officer men han gillade inte krig och gav sig tillbaka till arbetslivet efter att han var färdig med lumpen.
När han gjort lumpen fortsatte han på möbelfabriken och snickrade handgjorda stolar och bord efter 10 års hårt slit hade han sparat ihop till en helt ny Volvo som han köpte på Finnsmedens bil AB. Den kostade 6900 riksdaler som han betalade kontant till bilhandlaren. Han fortsatte på möbelfabriken tills han gick i pension 65 år gammal.
Vad han värdesätter i livet är också lite speciellt tycker jag. Han är nöjd som det är och han vill aldrig ha något mer utan är tacksam för att han har mat och husrum. För att exemplifiera så kommenterar han aldrig när han äter hur maten smakar. Han har aldrig utryckt “det har var väldigt gott, lite för starkt tycker jag, kan vi salta lite mer”, o.s.v. Han har inte heller drömmar om saker som han vill göra. Däremot uppskattar han alltid när barn och barnbarn tar med han på olika underhållningsaktiviteter, han är intresserad av allt.
En rolig historia med min morfar är, hur han blev ihop med mormor. Han sa att de hade träffats på dans några gånger och hemma hos varandra några gånger. En dag tog han bilen som vanligt till mormor och han har nu varit kvar där i 58 år.
En annan intressant sak om min morfar är att älskar kaffe och har till och med blivit så modern så han köpt sig en espressobryggare.